Closing

Detta blir mitt sista blogginlägg. Jag har skrivit här i ett par år nu, men känner sedan länge att jag inte riktigt hittat en helt tillfredställande form. Efter valrörelsen 2006 har jag känt mig mindre inspirerad att diskutera politiska frågor som innan, och när jag nu inför en viktig valrörelse fortfarande är en smula planlöst irrande, så väljer jag att lägga ned och kommer starta upp nytt någonannanstans om andan faller på i framtiden.

Tack till alla som läst och diskuterat med mig.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Bloggare, Avslut, Inspiration

Tålamodsprövning

Jag har inte skrivit på hela veckan. Det har varit svårt att hitta inspiration. Min hand gör ont, den blir lätt överansträngd, jag sitter och gör min gympa hela dagarna känns det som (givetvis en grov överdrift, men jag har dispens idag), och framstegen går så otroligt långsamt. Efter 10 veckors arbetsterapi så inser jag hur långt jag har kvar. Det är svårt att hålla sig glad, pigg och pepp på träningen. Jag måste ju givetvis tänka att jag kommer bli bra igen, alla andra tankar är ju helt meningslösa för mig, men fan. Komigen handen, sluta tjura, häng med mig igen som vi brukade.

Dagens låt: My funny valentine med Viktoria Tolstoy och EST (dolt sistaspår på plattan White Russian). Salige Esbjörn spelar på pianosträngar, och jag får aldrig nog.
Dagens bloggtips: Bodil Malmsten, alltid.

Till sist, något att se fram emot:


Läs även andra bloggares åsikter om Bruno, Tålamod, Bryta handleden, Bodil Malmsten, EST, 99 Musik, Victoria Tolstoy, Smärta

Helgens bravad

I fredags framförde jag och Daniel det liveset vi jobbat på under de senaste helgerna. På klubben Elektro Illegal på Underjorden i Gamlestaden körde vi elektronika/techno/brus/bröt. Det var fantastiskt roligt, och kändes mycket bra. Många nära och kära var med, och förmiddagen efter kontemplerade vi framgångarna över Hagabadets finbrunch. En perfekt helg!

Ni hör vår musik här.

Läs även andra bloggares åsikter om Electronica, Min musik, Hagabadet, Brunch, Vänner, Musik, Ingen människa är illegal, Klubb Elektro Illegal

[Foton av Ulrika Mild och Mattias Richardsson]

Narcissism

Det finns en viss typ av män, som är fullkomliga narcissister. Många jag känner har vuxit upp med en sådan fader, andra jobbar med dessa män dagligen, eller delar säng med dem. De är den där typen som framhåller sig själva alltid, har svårt att se till andras behov, men som är fullkomligt övertygade om att deras signum är omtänksamhet och kärleksfullhet. Klassikern är fäder som är såååå stolta över sina underbara barn, och vars livsverk är deras föräldraskap, men som varje gång de talar om sina barn egentligen mest upphöjer sig själva som föräldrar. Omgivningens bild av mannen är att han är en fantastisk pappa som skryter om ungarna, de fattar inte att de aldrig hör något om barnen som personer egentligen, de är blott en språngbräda för Honom. Äkta män som vid en snabb anblick verkar tala gott om sin hustru, men som egentligen mest pratar om att han är en fantastisk äkta man.

På senare tid har jag, igen, stött på värsta sorten. Snubben som pratar vitt och brett om vinet och fina spritsorter, som är världsvan och finsmakare, men som ändå blir packad som ingen annan när man sitter ned och tar ett glas. Som pratar vitt och brett om sin fina fru (petar givetvis in små detaljer om hur han skämmer bort henne mellan varven), men som ändå är den som limmar på de yngre kvinnorna i sällskapet. Som agerar seriös och professionell men som är den enda i sällskapet som stirrar på kvinnornas byst med fånigt öppen mun.

Jag är så erbarmerligt trött på denna låga nivå, på att le och försöka komma undan blickarna, händerna, sexanspelningarna. Jag ser narcissisterna som förlorade, de skådar så djävla djupt in i sig själv att de knappt hittar ut igen och de bedrar verkligen sig själva vad gäller relationer med andra människor. De får gärna reda ut sina egna problem i terapisoffan själva, men det är något jag aldrig mer i mitt liv kommer att ta hand om, försöka fixa eller träna bort.

Duktiga tjejer: satsa på de relationer som får er att må bra, där ni blir sedda, bekräftade och respekterade. Ge er kärlek och energi till människor som förtjänar den. Skit i resten, låt dem sitta där ensamma som frågetecken och reda upp sin egen sörja.

Läs även andra bloggares åsikter om Relationer, Feminism, Narcissism, Kladd, Faderskap, Kärlek, Obalans, Terapi

Makalös syn på ongar

Ser att underbara Makalösa Föräldrar gått på den mossiga kd-synen på barn, relationsnormer och könsroller. Kolla Newsdesk.

Under debatten om skilsmässor i Debatt häromveckan så regerade representanten från Makalösa tillsammans med Gudrun. Så otroligt nyanserat, välresearchat och mänskligt. Att fortsätta sprida myten om att barn inte skulle kunna knyta an till män såsom till kvinnor upprätthåller bilden av att kärlek inte är något som män är lika kapabla till. Hemskt, kallt och så långt ifrån verkligheten.

Alla pappor, skit i Hägglund, gör er grej: tänk nytt. Bryt upp från gamla idéer och älska era ongar, ni kommer få tusenfalt tillbaka!

Läs även andra bloggares åsikter om Faderskap, Föräldraskap, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Kristendom, Makalösa Föräldrar, Kärlek, Könsroller

På förekommen anledning

Om jag hade haft tid att blogga denna veckan så skulle jag skrivit om många härliga saker. Om vad man borde titta efter i sökandet efter den perfekta kandidaten till EU-parlamentet, om den ljuvliga vårhelgen i Göteborg som just var, om bonusar, fildelning och Stockholmarnas förfärliga såsighet i t-banesystemet. Håll ut, det kommer. Tills dess:

Dagens låtar:Time med Timbaland (feat She Wants Revenge) från albumet Shock Value samt låtarna Sister Rosetta goes before us och Polly come home från Robert Plant och Alison Krauss ensemblealbum Raising Sand.

Dagens bloggtips: Man fortfarande rösta här. Jag röstar helhjärtat för såväl Unni Drougge som Bodil Malmsten och Jonas Gardell. Underbara författare vars bloggar ger mig mycket. De har alla gemensemt att de är så nakna, personliga, sårbara i sina texter, så mycket äkta känslor och helt olika reflektioner över vardagen och konstnärsskapet.
Jag har en dröm någonstans om att få nöjet att läsa en blogg av Kristina Lugn också. Tålmodig väntan är det som gäller där, tror jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggare, Tunnelbana, Rulltrappa, Saktfärdighet, Bonus, Fritid, Göteborg, Familjeliv, Europaparlamentet, EU-val, Valrörelse, Vår, Victoria, Unni Drougge, Jonas Gardell, Bodil Malmsten

Zero visar hur livet skall vara

Som en uppföljning av det här blogginlägget om Coca Cola Zeros senaste reklamkampanj, så tipsade en trogen läsare mig om denna artikel från i fredags. Förra reklamfilmen som gått på TV har blivit anmält till och fällt av ERK. Hurra!

Coca Cola försvarar sig mot anmälningen med följande: filmens tema är livet som det borde vara, helger som aldrig tar slut, om än med en lite grabbig ton. det bästa av allt är detta: Coca cola säger att kampanjen inte är kränkande mot kvinnor och att ”kvinnan framställs som en självständig person med självklar rätt att ställa krav i sin relation”. Yup, hon är en åmande strippa för att hon själv vill det, ett beslut hon inte tagit i relation till den busigt rufsige mannen i filmen, han som bara vill ha helg. Inte värre än så alltså. ERK svalde givetvis inte skiten, tack och lov.

Jag själv har njutit av min helg, givet, men kan ändå ta att det blir måndag imorgon och en ny arbetsvecka förestår. När jag inte står ut med det så kommer jag sjösätta min föreställning om det ljuva livet som givetvis är ett liv fyllt av lättklädda män, sex bara för min skull och relationer där jag inte behöver ta hänsyn till andra. Mmm...

Dagens blogginlägg: Magnus gör en skön reflektion. Klok och talande i all sin korthet.
Dagens låt: Bossy med Kelis. Underbart! Kolla även in dängorna My Milkshake och Trick me, gör mig alltid lika uppåt.